Jag hatar inlägg som handlar om att man är dålig på att uppdatera.
Det vet man ju liksom redan om, och när det äntligen kommer ett nytt inlägg så handlar det om något man redan vet.

Så vad tror du att jag tänker skriva nu då?
Jo, att jag är dålig på att uppdatera.

No shit liksom.

Jag har inget internet.

Det är synd om mig.

En konstig grej hände mig när jag skulle gå ut med hunden i morse.

Jag tänkte bara ta ut henne lite snabbt så att hon skulle få kissa, eftersom att jag och Eve ska gå en lång runda med henne lite senare.

Hur som helst.

Det finns ett dagis mitt emot där jag bor, med en angränsande inhägnad lekplats, där många släpper sina hundar på helgerna. (Det är helt okej, jag lovar.)

(Petra, du vet vilken lekplats jag menar, det var där du klättrade upp på det lilla taket.)

I vilket fall.

Jag släpper hunden där inne och hon hinner gå ungefär fem meter innan hon stannar tvärt och tittar rakt fram. (Tack gode Gud för att det är en lugn hund som stannar när hon ser folk, och inte springer fram till dem.)

Jag kikar in mot lekplatsen åt det håll hon tittar och möts av något jag aldrig vill se igen.

Det är två personer som har sex.

Min första tanke var att tjejen blev våldtagen, hur skulle det annars kunna bli så knepigt att man har sex på en lekplats.

Då satte hon sig ovanpå.

Jag gick därifrån fort som fan, och önskade att alkohol inte tog ifrån människor deras självrespekt.

För hur skulle två människor, klockan 9 på en söndagsmorgon kunna ta beslutet att ha sex med varandra på en lekplats, om ingen alkohol var inblandad?

Det kanske verkade som ett bra beslut just då.

Men det var det inte.

Jag lovar.

Är det bara jag eller är det svårt att lära känna nya personer nu för tiden?

Förmodligen är det bara jag.

Men hur som helst.

Alla människor har sitt egna ordförråd, sina egna skämt, sina egna sätt att uttrycka sig och sina egna kroppsspråk.

Till exempel så sa Evelina nyss:

"Jag måste mm mm min layout är ju fräsig."

Jag förstod precis vad hon menade.

Petra brukar säga saker som:

"Så gick jag dit med henne och mmhm"

Det är dock lite svårare att förstå, men jag förstår oftast vad hon säger.

Detta är personer jag har känt i FYRA år.
Ska det alltså krävas fyra års vänskap mellan två personer för att man ska förstå varandra?

Att ens folk försöker lära känna nya människor nu för tiden.

Det borde finnas ett ställe på internet där man kan möta nya människor, där man slipper pinsamma tystnader (man kan ju bara logga ut när man får slut på samtalsämnen, och sedan skylla på att internetet inte fungerade som det skulle), där man har massor av vänner (Jo, men vi hälsade ju på varandra på en fest för två månader sen, då kan vi bli vänner), där man kan vara social lite när man känner för det, utan att lämna lägenheten och där man inte behöver bli tillfrågad vad man åt till frukost, utan bara kan skriva det så att intet ont anande människor tappar vad de lärt sig på femte klass mattelektioner för denna nödvändiga informationen som jag ville att alla skulle veta.
Det borde verkligen finnas en sådan sida.

Eller vänta nu.

Jag är inte alls trött på facebookhysterin.

Nejdå.

Varför tror jag att något gott att äta magiskt ska uppenbara sig i mitt kylskåp varje gång jag öppnar det?

Det fungerar ju inte så,
tydligen.