När man gör misstag på misstag kan det ibland kännas ungefär som att gräva en grop för sig själv.

Ju mer man gräver, ju svårare blir det att klättra upp.

I denna lilla gropgrävande världen krävs det dessutom extremt mycket mer energi för att klättra än att gräva, vilket innebär att till slut blir det fruktansvärt jobbigt att klättra upp.

Som jag sa till Tetris häromdagen när vi diskuterade mitt liv (ja, det låter själviskt):

"Det känns nästan bättre att gräva djupare, då kanske jag kommer ut på andra sidan."

Hur som helst.

Jag börjar trivas i min lilla egengrävda grop.

Det är nästan så att jag ska börja inreda den.

Vinka gärna när ni går förbi och kikar ner i gropen även kallad mitt liv baserat på dåliga beslut.